Mina föräldrar separerade när jag var mindre, och visst är det jobbigt i vissa situationer men jag vet att jag har det ovanligt bra. De är fortfarande bästa vänner, på riktigt, och det är jag glad för.

Min mamma är världens mest omtänksamma människa. Hon finns där för mig jämt, no matter what i alla situationer. Samtidigt som hon står bakom mig och stöttar mig, tröstar mig och hjälper mig kan vi också skratta tillsammans, umgås och prata som vänner. Min mamma är faktiskt min bästa vän. Och jag är väldigt glad och stolt över att kunna säga det. Hon är väldigt musikalisk och när jag var liten brukade hon spela piano innan jag somnade. Under den tiden jag spelade fiol och cello brukade vi spela tillsammans. Hon är dessutom en naturbegåvning på inredning, därför trivs jag väldigt bra hemma. Bakar väldigt gott och vet precis vilken medicin man ska ta när man är sjuk. Hon kan alla hemliga knep och har lösningar på alla problem. Vi är rätt bra på att småtjafsa, förmodligen för att vi är så otroligt lika i personligheten. Hur som helst, hon är världens bästa.

Min pappa. Helt galen och helt fantastisk. Även han är musikalisk, trots att han inte kan läsa noter är han en naturbegåvning på att improvisera på piano, gitarr, dragspel och diverse andra instrument. Han är en sån där person som håller andan under vattnet alldeles för länge, sladdar och gasar alldeles för mycket med bilen och höjer musiken alldeles för mycket. Han älskar att laga mat och gör det bra, chansar och hittar på nytt. Och han ställer alltid upp till 110%. Allt vi gör tillsammans, hur tråkigt det än är, blir roligt. Han är den som kör genom hela stan mitt i natten eller vänder om för att hämta någon man glömt. Och hur många gånger man än gör om samma misstag blir han inte arg, vi bråkar nästan aldrig. Han säger sällan nej och är alltid ute efter nya äventyr, om det så är något så enkelt som att åka till ikea eller att planera en resa, laga en ny avancerad maträtt eller åka och handla mat. Helt enkelt, världens bästa.