Har skrivit om det här inlägget ungefär sju gånger nu. Hur sjutton beskriver man sig själv?? Säg till om ni vill ha kortare texter, det känns som att jag har skrivit en hel novell.

Emma Ljungberg. Två mellannamn därimellan. Född på våren (alltså på den tiden då det faktiskt var VÅR och inte vinter i mars) 1995. Jag har en lillebror som jag skulle göra precis vad som helst för och en mamma och en pappa som jag älskar mer än allt annat. Mer om dom i nästa inlägg.

Hur är jag som person? Svårt att säga, svårt att beskriva med ord. Bland människor kan jag vara lite som en kameleont, anpassar mig efter vem/vilka jag umgås med. Jag är självklart samma person, men det har väl lite med hur man för sig och vilka ord man använder att göra. Försöker mitt allra bästa för att vara en bra lyssnare och ge kloka råd till mina vänner, försöker vara rolig och glad och en sån som folk tycker om.

Hur som helst. Jag är perfektionist och kanske lite pedant ibland. Lägger kontrollerna i storleksordning och hårborstar och sånt på rad när jag städar. Även fast det inte händer särskilt ofta. Är nog egentligen rätt äcklig och det går ju inte ihop med perfektionism men så är det. När jag pratar om något jag tycker är intressant blir jag lätt väldigt engagerad, pratar högre och gestikulerar en massa. Jag tycker om att ha många bollar i luften, vara med i olika projekt och säger sällan nej. Gillar inte att vara negativ och tråkig. Inte oundvikligt, men jag försöker. Älskar äventyr och utmaningar fastän jag ofta är rädd för saker.

När det gäller skolan är jag väldigt ambitiös. Har alltid haft alldeles för höga mål och det har nog gjort mig till lite av en pluggis. I sjuan bestämde jag mig för att gå ut nian med MVG i alla ämnen. Inte så att jag sitter och pluggar varje dag, snarare tvärt om, men jag nöjer mig inte förrens det är perfekt. Tyvärr jobbar jag bäst under tidspress och är grym på att skjuta upp saker, så oftast sitter jag hela nätterna och skriver innan deadline på en uppsats.

Jag lever efter ordspråket keep calm and carry on. Försöker att inte hetsa upp mig över onödiga saker, undviker helst bråk och onödigt tjafs, och istället lutar jag mig tillbaka och håller mig lugn och går vidare. Är också väldigt observant och det har säkert med det att göra. Ett annat ordspråk jag lever efter är världens bästa Hakuna Matata. Därför är jag väl rätt så optimistisk, försöker se saker från den ljusa sidan och vända på negativa saker till min fördel.

Det här är väl lite så som jag ser mig själv. Avslutar med hur en av mina bästa vänner Matilda ser mig.

"Emmapemma: Hon är väldigt optimistisk (vet inte riktigt vad det betyder, men hon är det) och super söt. Hon älskar mode och typ att inreda och såna där lite konstiga saker som inte jag gillar. Vi är varandras motsatser, men vi har ändå massor av likheter. På fritiden så shoppar hon, är med oss andra offer, bloggar, dansar och pluggar (hon gör massor mer men orka skriva liksom) Vi går i samma klass dom andra går i andra offer klasser! ;) Hon är super trevlig men säger vad hon tycker och är så himla otroligt smart. (har bara smarta kompisar) När vi är tillsammans så tycker jag nog att hon är smartast och jag mest cp.. Skrattar typ hela tiden men vi slåss o slickas också..!! Men seriöst pratar vi typ alltid! Hon hatar när jag skriver massor av utropstäcken också!! ehhehe!! :*"